Andy for life

Tuesday, September 19, 2006

Stavhopperska lägger av...

Kirsten Belin närmare bestämt. Tråkigt, men så är livet.

Följande text är hämtad från friidrott.se:

Svenska rekordhållerskan i stavhopp Kirsten Belin har beslutat sig för att avsluta sin elitsatsning. En krånglande rygg som gett envisa ischiasliknande smärtor ligger bakom att Kirsten sätter punkt redan nu som 25-åring.
- Jag är så oerhört trött på att ha ont i ryggen. Man tappar både glädje och motivation när man måste kämpa mot andra saker hela tiden, säger Kirsten till Nya Wermlands-Tidningen.
Kirsten kom till friidrotten från gymnastiken som 17-åring och redan ett år senare satte hon sitt första svenska rekord i stavhopp. Totalt kom det sedan att bli ytterligare inte mindre än 25 avtryck i de svenska rekordlistorna, det sista vid Eurojump i vintras då hon (liksom Hanna-Mia Persson) höjde inomhusrekordet till 4.40.
Toppåret i karriären kom att bli 2002 då Kirsten blev 7:a på inne-EM och 9:a på ute-EM och då hon höjde utomhusrekordet från 4.22 till ännu gällande 4.51 (vid Göteborgs GP på Slottsskogsvallen) , ett resultat som gav en 11:e plats på världsårsbästa.
Nästa vinter var hon en hårsmån från finalen på inne-VM, men under sommaren började skadeproblemen vilka gjorde att hon missade VM i Paris och OS-året 2004 gick sedan helt i skadornas tecken.
2005 nystartade Kirsten karriären med Karlstad som träningsbas och överraskade med att - trots kraftigt förkortad ansats - klara 4.30 vid inne-EM och i början på sommaren var hon nästan ikapp sitt gamla jag resultatmässigt när hon vid Sollentuna GP hoppade 4.45.
Förhoppningarna var alltså stora inför EM-året 2006 och innerekordet i februari signalerade att möjligheterna fanns. Men i stället kom ryggsmärtorna och efter tre tävlingar i slutet på maj tvingades Kirsten lägga ned också 2006. Och när nu inte vila och rehab räckt för att bli av med problemen blev alltså beslutet att sätta punkt.
Fast Kirsten, som hela karriären tävlat för Kvarnsvedens GoIF, stänger ändå inte helt alla dörrar i ett längre tidsperspektiv:
- Om jag saknar stavhoppet enormt mycket, och inte har ont, kanske jag tar upp det igen, säger hon nämligen till NWT

Detta hände i helgen som gick...

Jag kom upp på morgonen på lördagen. Till slut trots att det mesta var klart och ordnat för att cykla iväg till Tingvalla IP och avresa med Carlstad United till Göteborg och bortamatchen mot Västra Frölunda på Ruddalen. Hade med mig filmen "Dodgeball" och den var uppskattad av spelare, ledare och fotograf Höglund. En film som drog ner många skratt och som jag hade tänkt fungerade som något glädjande.

Det var meningen att det skulle bli minigolfspel i Trollhättan, men då vi insåg att det skulle ta för mycket tid att ta sig till minigolfbanan och matchen började klockan fyra så styrdes bussen mot värdshuset Lilla Edet och maten. God fisk och potatis med kantareller. Efter måltiden blev det en promenad för spelarna och ledaren medans jag och chauffören Sammy satt och pratade lite på uteverandan. Jag passade på att ta en kopp te.

När spelarna och ledarna kom tillbaka så tog jag en lagbild framför bussen. Sedan fortsatte turen mot Göteborg och Ruddalen. En och halv timme innan matchen var vi så framme och med 40 minuter kvar så värmde man upp. Matchen kom igång vid utsatt tid och United spelade väldigt bra i den första halvleken. Dessvärre uteblev målen. I den andra klev hemmalaget Västra Frölunda på mer och tog tag i spelet. Det såg ut att bli poäng och viktiga sådana. Men då lyckades VF få in bollen med sju minuter kvar.

Spelet lovar dock gott inför måstematchen mot Myresjö kommande lördag.
Efteråt blev det mat på Scandic Mölndal, ett stopp på en Statoilmack och vidare tur hem mot Karlstad där man var framme vid halv elva och man kom sedan hem tio minuter senare efter ankomsten.

Fick reda på när jag kom hem att jag skulle jobba på morgonen. Så blev det också, gick och la mig och sov i sju-åtta timmar innan jag gick upp en kvart i åtta och blev upphämtad av min arbetsgivare. Kom fram till arbetsplatsen och slutade vid tolvtiden. Kom sedan hem igen och gick iväg och röstade, sedan så kom jag hem igen och vilade upp mig innan jag gick iväg och tittade på Qbik-Jitex.

En helt ok match där Qbik i vanlig ordning tappade dyrbara och viktiga tre poäng i slutet. Man hade 1-0 och släppte in 1-1 i den 89 minuten. På 18 matcher har man vunnit noll matcher! 18 0 9 9. Frågan är när segern kommer om den kommer under den här säsongen. Det mesta pekar på att det blir division 1 nästa säsong för Qbik. Men det är inte slut förrän den feta damen sjunger.

Jag kom hem från fotbollen och fick direkt hjälpa till hemma med marktjänster. Bland annat så var jag iväg och fyllde på nu luft i en av mina tvillingsyskons cyklar. Under kvällen åt jag, följde valvakan och tog det lugnt.

Under måndagen så sov jag ut, arbetade lite med den tipstävlingen som jag tagit över ansvaret för på Färjestad BKs forum, var iväg och lirade fotboll och det blev en händelesrik, svettig och kul fotbollskamp. Efter hemkomst från fotbollsturen så kom jag ut med hunden på en joggningspromenad. Kom sedan hem vid niotiden, det blev senare mat och innan dess hade jag snackat med Hans Aggling, assisterande tränare i Umeå IK om helgens match mot norska Kolbotn. Ni kan läsa om det på www.uikfans.se

Hände inte så mycket mer under kvällen. Eller.
Jag skrev ner referatet, kollade på reprisen av kvällens Studio Virtanen. Programmet som går i tv 8 och som hade säsongspremiär under aftonen. Programledaren Fredrik Virtanen var lika glad och go som vanligt. Jag ska försöka att inte missa ett enda program i höst. Sedan har vi också Bert Karlssons program i samma kanal som kan bli intressant att se. Nej, ska snart gå och lägga mig för att ladda batterierna. Vid niotiden kommer min arbetsgivare och hämtar upp mig. Sedan blir det jobb under förmiddagen och eftermiddagen.

Take care!